BildperceptionPerception är ett begrepp som används inom psykologin för att beskriva de processer som är aktiva vid vår tolkning av sinnesintryck. Visuell perception syftar på vår tolkning av visuell stimuli. Vi kan säga att bildperception handlar om de processer som påverkar vårt sätt att tolka och uppfatta bilder. I den här artikeln ges några exempel på hur och varför vi tolkar och upplever olika visuella intryck på det sätt vi gör.
Här nedan ser du två figurer, den ena figuren heter Takete och den andra Maluma. Kan du avgöra vilken figur som hör ihop med vilket namn? När gestaltpsykologen Wolfgang Köhler ställde frågan till ett stort antal försökspersoner svarade de flesta att figur 1, den med de runda formerna, hette Maluma och att den andra kantiga formen hette Takete. Namnen och figurerna har egentligen ingen betydelse utan är påhittade ord.
Köhler menade att det här har betydelse då vi analyserar de estetiska kvaliteterna hos någonting. Vi associerar ett mjukare ljud till runda former och tvärt om. Men vi gör även mer abstrakta känslomässiga associationer till olika former. Synestesi I språket kan vi se hur vi använder former som liknelser för andra egenskaper. Vi kan säga att en maträtt är rund i smaken, en person kan vara mjuk till sitt sätt, någon kan vara vass i sina kommentarer. På detta sätt kan vi använda olika former för att uttrycka känslor eller påverka upplevelsen av en bild. Fenomenet – att vi blandar ihop eller överför egenskaper hos ett sinne till ett annat – kallas synestesi. Om vi tänker på egennamn, som till exempel Peter och Sara, så kommer våra associationer till dessa namn att påverkas av om vi känner någon med det namnet, men även av hur vi upplever att namnet låter. Har vi goda erfarenheter av en person med visst namn kommer vi troligen att ha positiva förväntningar på en person vi presenteras för som har samma namn. Man kan säga att vi styrs av förväntningar och associationer i vårt sätt att se på omvärlden. Mönster Människan har en förmåga att se mönster i olika sammanhang och detta är en förmåga som utvecklas under vår uppväxt. Vi skapar mening i vår tillvaro genom att sortera de olika intryck vi tar del av. Det är genom våra sinnen vi upplever världen. Genom vår hörsel, känsel, smak, lukt och syn tar vi del av information som vi tolkar medvetet eller automatiskt. Barn är öppna för alla intryck och har inte lärt sig att sortera bland dessa. Under vår uppväxt lär vi oss att sortera vad som är viktigt och vad vi inte behöver ägna någon tid åt. Vi lär oss känna igen olika saker och kategoriserar dem efter olika mönster som vi känner igen. Det kan vara enkla saker som att vi förstår att skeden skall falla mot golvet då vi släpper den, eller att lampan börjar lysa då jag trycker på strömbrytaren. Vi kan säga att vi skaffar förutfattade meningar eftersom vi redan har en uppfattning om något utan att riktigt ta del av det i varje enskild situation. Detta besparar oss tid eftersom vi inte behöver analysera allt vi gör utan kan göra vissa saker mer eller mindre automatiskt och därmed frigöra energi och tankeverksamhet åt det som vi håller på att lära oss eller det vi måste fokusera på för att klara av en ny situation. Människan har en förkärlek för mönster och detta går igen i vårt förhållande till färg och form. Upprepningar inger en känsla av struktur och ger oss en känsla av kontroll eftersom vi kan förutse fortsättningen. Vi lär oss att se mönster. Om vi tar bilden (figur 1.) här ovan så kanske vi först uppfattar formerna som meningslösa, men när vi väl uppfattar formerna som en kanin kommer vi att ha svårt att bortse från det. Om vi tar den andra bilden (figur 2.) så uppfattar vi kanske lättare formerna som en hund. Detta har med att människan och andra djur har lättare att uppfatta symmetriska mönster än vi har att uppfatta asymmetriska mönster.
När du tittar på de två bilderna här ovan så kommer du sannolikt ha lättare för att uppfatta ett mönster i den högra bilden (figur 2.). Båda bilderna består av slumpmässiga mönster som upprepats i fyra kvadrater. I den vänstra bilden (figur 1.) har dessa placerats bredvid och under varandra. I den högra bilden (figur 2.) är kvadraterna spegelvända horisontellt och vertikalt så att ett symmetriskt mönster uppstår. Detta har de flesta människor mycket lättare att uppfatta än det som endast består av en upprepning.
Forskare tror att detta har med evolutionen att göra eftersom det har varit viktigt att kunna uppfatta symmetrier, t.ex. i form av ett ansikte. Symmetrier är ovanligt i naturen men idag omges vi av symmetrier i vår vardagsmiljö. När människan levde som samlare var dessa inte lika vanliga och därför hjälpte förmågan att se symmetrier oss att identifiera till exempel andra människor men även djur. Det kunde vara avgörande för vår överlevnad att kunna upptäcka ett djur eller människa som kunde utgöra ett hot. Vi kan upptäcka mönster i många olika sammanhang. Musik består av upprepningar av tonföljder och sekvenser. När det gäller vår tidsuppfattning kan den vara linjär även om vi också upplever tiden som en upprepning eller som cykler, som dygnsrytmen och årets växlingar, vilka utgör mönster som bidrar till att vi kan förutse vad som kommer sedan. Det handlar om rutiner vi känner igen eller lär oss känna igen – upprepningar som ger oss möjlighet att förutsäga saker som kommer att ske. Det inger oss inte bara en känsla av kontroll utan även trygghet. När vi kan förutsäga eller har identifierat ett mönster så avtar vår uppmärksamhet. Vi kan vara så koncentrerade på någonting att allt runt omkring oss bleknar tills det förväntade mönstret (som finns där utan att vi tänker på det) bryts av ett oväntat ljud, en rörelse eller annan händelse. Vi kan säga att vi är aktiva eller inaktiva då vi tar del av olika intryck. Att lyssna på musik i bakgrunden när vi läser behöver inte störa vårt läsande, det kan till och med fungera som ett filter mot det som sker i vår omgivning eftersom det överröstar eller dämpar de ljud som finns där – ljud som kanske är mindre regelbundna och därför är mer störande. I en forskning, som undersökte vilka miljöer som kan främja kreativitet, kom man fram till att kafémiljön främjade kreativiteten eftersom den innebär att vi störs lite lagom. Inte helt för att koncentrationen skall brytas men ändå lite så att vi förändrar fokus lite ifrån våra egna tankar så att dessa utmanas och påverkas av nya intryck. Att använda sig av mönster när vi kommunicerar kan hjälpa till att skapa struktur, men det är först när vi bryter detta som vi skapar uppmärksamhet. Använder vi oss bara av förutsägbara mönster får vi passivare mottagare eftersom de inte behöver anstränga sig för att förstå. Å andra sidan om vi använder oss av för mycket oregelbundenhet skapar det förvirring. Att finna en balans där mönster skapar en grundstruktur och där oväntade inslag eller något som bryter mot detta skapar en mer tillfredsställd mottagare. Gudomliga proportioner Människan har fascinerats av sin egen och naturens gåtor och försök att finna lagar som styr dessa. Filosofer har ägnat sig åt att definiera matematiskt hur naturen fungerar. Det gyllene snittet är ett försök att finna en formel för hur naturens förhållanden är då det råder någon form av harmoni. Gyllene snittet är ett förhållanden mellan två sidor av en rektangel där vi kan dela in den i en kvadrat och där proportionerna kvarstår i den nya rektangel som bildas. På detta sätt kan man förstora eller förminska en rektangel som har dessa proportioner i det oändliga utan att förlora förhållandet. Man försökte applicera sin upptäckt på naturen och sedermera inom konsten. Man ansåg att dessa förhållanden, eller denna formel, var något som hade ett gudomligt ursprung, eftersom Gud hade skapat världen och detta perfekta förhållande var ett bevis på Guds genialitet. Perspektiv Upptäckten av perspektivet inom konsten gav nya möjligheter att simulera en tredimensionell verklighet på en tvådimensionell yta i teckning och måleri. Skulptur hade redan sin utsträckning i rummets tre dimensioner, höjd, bredd och djup, medan den tvådimensionella bildkonsten endast kunde simulera. Och här blev perspektivet ett verktyg för att göra det. Fra Angelico var en av de som tidigt tog till sig och använde sig av den nya upptäckten. I hans bild föreställande bebådelsen kan vi se hur förhållandet mellan rummet och personerna känns orealistiskt. Skulle Maria resa sig skulle hon inte riktigt få plats i rummet. Perspektivet bygger på att saker som befinner sig lång ifrån oss upplevs som mindre än de som är nära oss. Genom att utnyttja det kan vi skapa en känsla av djup i en bild som inte har något. Vi upplever även djup utifrån principen att former som döljer andra former befinner sig längre fram i bildens djup. Här använder vi oss av våra erfarenheter när vi tolkar ett arrangemang av former. Vår förkärlek för geometriska figurer i form av ett slags mönster har betydelse för hur vi uppfattar världen. Konstnärer har gärna använt sig av t.ex. triangelkompositioner för att skapa struktur åt sin komposition. Vi människor försöker rationalisera och kategorisera våra synintryck i geometriska grundformer eftersom dessa är något vi känner igen och därför skapar ordning i vår uppfattning av det vi ser. Avslutning Här har jag försökt visa på hur människans behov av ordning och begriplighet bidragit till att vi organiserar vår värld utifrån befintliga så väl som inlärda mönster. För vår perception av världen har olika mönster hjälpt oss att förstå och kategorisera verkligheten. Detta bidrar till att vi gillar upprepningar i form av mönster och detta kan vara inom flera olika områden som konst, musik, dans, litteratur etc. I arbetet med grafisk produktion kan det vara en hjälp vid organiserandet av ett innehåll. Men något som är alltför förutsägbart, kan vi också tappa intresset för, eftersom vi redan vet vad fortsättningen blir. Därför måste ordning kombineras med något som stör för att på så sätt aktivera mottagaren. |